Asfaltering i Stockholm i släkten
Jag har träffat någon. En konstig mening, men alla förstår förstås vad det innebär. Jag har träffat en person som jag tycker om och som förhoppningsvis tycker om mig. Bevis: Hon säger att hon tycker om mig. Hur som helst, det var inte för att skryta om att någon tycker om mig som jag började snickra på detta inlägg. Det var för att slå ett slag för olikheter. Inte nödvändigtvis för att vi två är olika som personer. Snarare för att vi har valt väldigt olika yrkesinriktningar. Hon arbetar med asfaltering i Stockholm. Inte nog med det, hela hennes familj tycks arbeta med asfaltering i Stockholm. Så har det dessutom varit under lång tid. Det tycks vara en släktgrej. Hon pratade nämligen om att hennes morfar och farfar lärde känna varandra genom arbetet med asfaltering i Stockholm under 60-talet. Något som sedermera skulle göra att hennes mamma och pappa träffades. Båda blev aktiva i branschen, om än med olika arbetsuppgifter och roller. Att Sara, som hon heter, och hennes bröder skulle anta samma yrke var föga förvånande. Asfaltering i Stockholm gick helt enkelt i familjen och det var det bannemej ingen som skulle sätta stopp för. ”Du då?” frågade hon när vi sågs första gången och hon hade gett sin historia. Jag berättade att jag hade läst master i ekonomi och att jag nu arbetade som controller. Det blev tyst, hon började le och frågade: ”Vad kontrollerar du då?”. Det var isbrytaren som behövdes, och den kom från en tjej som arbetat med asfaltering i Stockholm under hela sitt vuxna liv. Fascinerande är vad det är, valet av yrke. Själv är jag uppvuxen i en familj där akademisk utbildning har ansetts vara lika viktigt som att dricka vatten. Jag skulle helt enkelt läsa master i något ämne. Vilket ämne det handlade om var sekundärt. Det viktigaste var statusen. Jag beundrar Sara. Jag beundrar hennes familj. Jag beundrar valet att låta arbetet inom asfaltering i Stockholm gå i arv genom generationer. Det är något väldigt fint med det tycker jag. Vem vet, jag kanske också skulle trivas med att gå ut ur min comfort zone på kontoret och ta på mig arbetshandskar? Ja, om man nu har arbetshandskar när man arbetar med asfaltering i Stockholm alltså. Någon som vet? Ciao!