Flytthjälp i Skara och Skövde
När jag tänker på min familj så känns det som jag har en roll som är övergripande alla andra roller. Jag är inte storasyskonet, barnet, den framgångsrike som tog sitt pick och pack och flyttade. Jag är först och främst flyttgubben i familjen. Jag tycker ut varje gång någon behöver min armstyrka, det är vad jag gör. Nyligen har det hänt igen och det är det jag kommer att berätta om idag. Halvmycket nöje! ”Vi behöver flytthjälp när Elin flyttar från Skövde till Skara” sa mamma något hysteriskt i telefonen. Jag höll den ungefär 1,5 decimeter ifrån örat och sa sedan ”Roligt att prata med dig också” innan jag trädde in i samtalsämnet. Så, min syrra skulle flytta från Skövde till Skara och behövde alltså flytthjälp. Den naturliga frågan att ställa, och som också ställdes av mig, var förstås: ”Varför anlitar ni inte professionell flytthjälp i Skövde? Eller för all del: Varför tar ni inte in en firma som kör flytthjälp i Skara? Det är ju ändå dit hon ska flytta. Någon måste väl ha armar mer än jag.” Jag anar att min frustration var tydlig. Det var inte bara det att jag skulle behöva åka så långt för att kunna hjälpa till. Det var också på det viset att jag hade planer den helgen. Jag ville vara effektiv. Skulle jag vara flytthjälp i Skara och Skövde ville jag vara tids- och resurseffektiv. Det lät inte som att jag skulle få vara det. Det suger. Sedan kom dagen då det var dags för flytt. Jag åkte ett skräckinjagande tidigt tåg på fredagsmorgonen och kunde som tur var jobba på tåget. Jag klev av, pappa hämtade mig som vanligt, och vi begav oss mot Skövde för flytthjälp. Eftersom jag kommer från området så känner jag till de flesta vägar och det var något som var förvirrande. Vi tog inte rätt avfart. Pappa körde förbi och sneglade inte ens in mot staden. ”Jaha, jag som trodde att jag skulle vara flytthjälp i Skövde idag. Skönt att slippa” sa jag och räknade med att pappa skulle reagerade med ett ”Jävla skit också”. Det gjorde han inte. Han log och sa att de hade varit så effektiva tidigare under dagen att de bara behövde flytthjälp i Skara. Jag tittade på honom och tog ett djupt andetag. ”Ni har alltså dragit hit mig för att marginellt ägna mig åt flytthjälp i Skara?”. Det tog jag som ett hån mot min roll som familjens flyttproffs.