Admin

Jag visste inte ens att vi hade en. Brandskyddsbeskrivning var, fram till i tisdags, ett ord jag inte sprungit på i hela mitt liv tidigare. I 41 års tid hade jag undvikit ordet utan att veta om det. Parerat till höger och till vänster och gått ovetandes om brandskyddsbeskrivningarna existens. Fram till den dagen, vid det tillfället. Larmet på kontoret gick. Det var inte första gången men det hade verkligen inte hänt många gånger under mina 15 år på företaget. Det betydde nog att det var en övning, det brukade de göra de få gånger som liknande saker hände. Det var bara det att det, denna gång, inte sades något om det i högtalarna. Kollegor blev lite oroliga och det gjorde mig lite orolig också. Chefen rusade ut ur mötesrummet och såg stressad ut. Sedan sträckte han ut handen, märkbart tagen, och sa ”brandskyddsbeskrivningen”. Alla såg ut som fågelholkar. Vad menade han med brandskyddsbeskrivning. Vad pratade han om? Då hördes ytterligare en röst och den kom från Krister som stack ut huvudet från köket. Märk väl att larmet alltså tjuter i öronen på oss allihop medan denna pingismatch av argument om brandskyddsbeskrivning ägde rum. Jag visste inte vad jag skulle tro, och det visste nog ingen annan heller.  Jag kände mig lite för feg för att fråga så därför var jag väldigt glad när jag hörde Jimmys röst ljuda: Att döma av reaktionerna så var det en fråga som flera blev chockade av. Tydligen var det väldigt viktigt att alla anställda kände till var någonstans som brandskyddsbeskrivningen fanns och – ännu viktigare – vilken information för garanterat brandskydd som den innehöll. Jag funderade bara på hur länge vi skulle stå där innan vi var tvungna att handla. Svaret blev 4 sekunder till för då öppnade fastighetsskötaren dörren.

Två svagbegåvade vänner stod inför en utmaning som för vem som helst hade varit ganska enkel. Faktum är att det var väldigt, som man säger, ”straight-forward”. Men inte för Ossi och Pierre. De två mest korkade personerna i hela staden. Tur var det i alla fall att de hade hittat varandra. Jag menar, det var tur eftersom de då hade sällskap i sin dumhet. När vi hoppar in i historien så stod de inför uppgiften att skicka bud i Stockholm. Ja, alltså – de hade antagit ett arbete som gick ut på att skicka bud från olika personer i Stockholm till andra personer i stan. Det var så som de beskrev sitt jobb om någon frågade, men det gjorde aldrig någon. Varför hade Stockholms två största idioter bestämt sig för att skicka bud hit och dit, kanske ni undrar? Det gör i sanning jag också, och svaret är ganska enkelt: Det var Pierres mamma som hade läst något om att det både var brist på folk som kunde skicka bud i Stockholm och dessutom oförskämt bra betalt. Ja, det var nog ordvalet oförskämt som fick killarna att vara sugna på att hoppa på uppdraget. De hade många gånger blivit anklagade för att vara oförskämda. Nu skulle de alltså kunna nyttja denna erfarenhet till att jobba. Och inte vilket jobb som helst; köra omkring och skicka bud i Stockholm – en ganska tillfredsställande uppgift, i alla fall om du frågade dem. Första dagen för jobbet hade kommit och killarna var exalterade. De sågs redan 1,5 timme innan första budet i Stockholm skulle skickas för att äta frukost. De åt frukosten på ca 6 minuter, sedan satt de bara och väntade. Samtalsämnena tog slut efter ungefär 17 minuter. De hade trots allt setts till 23:15 dagen innan. Hur mycket kunde man egentligen prata om? De försäkrade dock varandra om att det nog inte skulle behöva uppstå pinsam tystnad då de skickade buden i Stockholm. Då var det, som Ossi sa, mer naturligt att man var tyst. Man måste ju koncentrera sig så att man inte kör fel saker. Han hade förstås en poäng men dörren han sparkade in var redan rejält vidöppen. Väl på plats vid första boendet började nervositeten smyga sig på. Tänk er: Första budet som skulle skickas i Stockholm, och två personer i den kalibern (eller bristen på kaliber, snarare). Hur det gick kommer jag att komma in på närmare i nästa veckas text. Ta nu hand om er så länge.

Vi kör vidare i samma hjulspår. Förra veckan berättade jag om de första 30 minuterna när jag flyttade till Stockholm för fasadrenovering. Nu ska jag berätta om tiden efter denna. Varför gör jag det? Jo, för att det verkade uppskattas väldigt mycket av er läsare. Jag är en crowdpleaser utan nåde. Nåväl. När jag lämnade er sist hade jag hunnit skada mig på väg ut från tåget. Jag hade virrat bort mig på centralen och jag visste inte hur jag skulle hitta min vän – den vän som just värvat mig till Stockholm för att arbeta med fasadrenovering ihop med henne. Efter en dryg halvtimme av förvirring hittade vi tillslut varandra uppe i väntsalen. Det var fint att se henne, även om det bara var ett par veckor sedan vi sågs sist. Det var nu ca 24 timmar kvar till jag skulle börja med fasadrenovering i min nya stad, Stockholm. Jag har nog aldrig börjat på ett jobb så fort. Jag menar, jag hade precis klivit av i Stockholm och bara ett antal timmar senare skulle jag fasadrenovera i staden. Hör det till vanligheterna? Detta tror jag knappast. Så, vi åkte hem till min väns lägenhet på Södermalm. Firman där hon jobbade och jag skulle börja på inom fasadrenovering låg så nära man kunde komma i Stockholm. Det kändes ju bra. Vi unnade oss lite vin på kvällen och pratade om gamla minnen. Hon poängterade gång på gång att det var ”imorgon som allvaret börjar”. Det är lite lustigt. Hon fick verkligen fasadrenovering i Stockholm att låta som en tjänst som var sänd från Gud. Jag frågade lite om det där. Jag menar, jag förstår att hon tog sitt arbete på största allvar. Det ska man väl alltid göra oavsett om man jobbar med fasadrenovering i Stockholm eller som grävmaskinist i Gävle. Hon argumenterade då för sin sak. Stockholm är en av världens vackraste städer och därför är fasadrenovering en oerhört viktig och ärofylld uppgift. Det är vi som ser till att staden behåller sitt vackra yttre. Att byggnaderna förblir fina på de sätt som de var avsedda att se ut från början. Jag ville inte erkänna det för min vän då, men faktum är att jag fick rysningar. Det gick rysningar längs min ryggrad när jag hörde det där. Då ska man komma ihåg att jag ännu inte hade börjat arbeta med fasadrenovering i Stockholm än. Jag var, så att säga, ”hooked”. Rödvinet kan förstås ha spelat in.

Nu ska jag berätta om varför min biltvätt är Haninges bästa. Jajamensan, det trodde ni inte att ni skulle få läsa om när ni vaknade i morse, eller hur? Det är väl lite detta som är poängen med min blogg, i och för sig. Att det ska komma lite allt möjligt. Att inget ämne ”kan gå säkert” som någon av er uttryckte er en gång. En dag handlar det om vilka som är de bästa hockeyklubborna på marknaden. En annan handlar det om vilken biltvätt som är bäst i Haninge. Så är det, så har det alltid varit och exakt så ska det få förbli. Jag är glad att ni väljer att stanna. Så, Haninges bästa biltvätt ligger alltså 100 meter ifrån där jag bor. Det är helt säkert. För er som bor i området kring Haninge kan jag verkligen rekommenderar att göra ett besök på biltvätten i fråga. Jag ska, som sagt, berätta exakt varför: Det sägs att service inte är allt men bannemej om det inte är viktigast ändå. Jag menar: Nog för att själva biltvätten i Haninge är helt utmärkt. Bilen blir ren som om den vore ny och jag kan spegla alla delar av mig själv i lacken hur enkelt som helst. Detta får jag förresten anledning att återkomma till senare. Nu till servicen. Servicen på biltvätten i Haninge är verkligen helt fenomenal. Jag minns första gången jag kom dit, då för att ta hjälp med rekond om jag inte minns fel. Jag förklarade att jag inte kunde så mycket om bilvård. Jag berättade också vad jag ville uppnå och hur mycket jag kunde tänka att lägga på saken. Informationen jag fick från den unga killen som jobbade på biltvätten i Haninge var fenomenal. Så har det sedan sett ut vid varje besök jag gjort där. De ska verkligen ha ett stort tack för det. Med detta sagt: biltvätten i Haninge håller också högsta möjliga kvalitet. Tro mig: Jag har nu testat några stycken för att bilda mig en uppfattning. Man ska inte lita på marknadsföring i alltför stor utsträckning och här är biltvättar i Haninge inget undantag. Satan vad bra den här firman är på bilvård. Det är faktiskt inte riktigt klokt. Fundera inte längre, särskilt inte om ni har en smutsig bil som behöver service: Ta er till biltvätten i Haninge och lämna med en bil som både ser ut som en ny bil och doftar som en. Ta nu hand om er.

Många tycks ha haft lite huvudbry sedan mitt senaste inlägg. Kanske är detta något jag borde ha kunnat räkna med. Jag skrev då, för de som missat, om symtom på sköldkörtel. Det är ett ämne som jag vet engagerar. Många känner till allvaret i att ha problem med denna sköldkörteln och därmed vikten av att ha koll på symtom. Frågorna har varit många och jag tänkte nu att jag ska gå igenom ett par av dem. Vi börjar med den mest uppenbara: Vilka symtom finns det på problem med sköldkörteln? Problem med sköldkörteln kan visa sig genom ett antal väldigt olika symtom. Vilka man själv råkar ut för kan man inte på förhand säga. Det är detta som gör det till ett ganska lurigt tillstånd. Ett symtom på sköldkörteln är att huden reagerar negativt. Den kan bli torr och jobbig att hantera. Detsamma gäller med hårbotten och med håret överlag. Detta behöver förstås inte vara ett symtom på sköldkörteln utan kan vara ett symptom på att du måste byta schampo. Det är däremot bra att hålla koll under en tid för att se om något förvärras. Ett annat symtom på sköldkörtel är att man får ont i kroppen. Muskler och leder tar stryk och ständig värk är att vänta. Det är inte trevligt men förhållandevis vanligt då man har problem med den här delen av kroppen. Även här är det förstås ett symtom som inte nödvändigtvis behöver ha att göra med sköldkörteln. I övrigt kan det vara bra att hålla koll på om man ökar orimligt mycket i vikt trots att matvanor och träningsvanor inte ändrats märkvärt. Låg puls och svullet ansikte är två andra symtom på sköldkörtel. Vad ska man göra om man upptäcker symtom på sköldkörtel-problem? Det är alltid en bra idé att uppsöka vård om man upplever problem. Det gäller såväl symtom på sköldkörtel som med något annat. Däremot tycker jag att man kan ta det lite lugnt och själv undersöka om besvären går tillbaka. Ja, förutsatt att man inte har allvarliga och/eller brådskande problem då förstås. Då ska man ta kontakt direkt och se till att en läkare tar en titt på problemen. Jag hann inte så mycket längre idag men tar gärna emot fler frågor. Om symtom på sköldkörtel eller om något annat. Hör av er!

Minns ni att jag talade om mitt förflutna för ett tag sedan? Jag klandrar er inte om ni inte minns detta. Det tillhör trots allt det förflutna nu. Hur som helst så talade jag då bland annat om att jag arbetat med att utveckla passersystem. Detta tycktes komma som en oerhört stor chock för många av er. Det tycktes chocka på ett sätt som andra arbeten inte gjorde. Att jag har jobbat med passersystem var mer förvånande än att jag arbetat på McDonalds i 1,5 år. Längre än någon tidigare människa, sannolikt. Frågorna om passersystem har varit många sedan jag lät berätta detta. Jag tänkte nu därför att jag skulle ägna ett helt inlägg åt att besvara vissa av dem. Om du fortsatt saknar svar på din fråga om min tid inom passersystem, vänligen ställ den i kommentarerna. Jag svarar antingen kollektivt, som idag, eller på separat mail. Glöm inte att fylla i din mailadress. Nu kör vi på med frågorna: Hur kom det sig att det blev passersystem? Detta var verkligen en slump. Jag hade programmerat under hela uppväxten egentligen. Det var allt från spel till enklare saker som skulle underlätta vardagen. När en vän kontaktade mig angående att hjälpa till med ett passersystem kände jag varken bu eller bä. Det kunde väl kanske vara kul? Det visade det sig att det skulle vara. Jag blev trots allt kvar i merparten av ett halvt decennium. Vad var roligast med att utveckla passersystem? Jag är, som ni vet, en person som älskar utmaningar. Att stöta på hinder och försöka lösa dem, helst i grupp, är något jag alltid älskar med programmering. Så var det verkligen när jag arbetade med passersystem. Det finns konstant en massa spännande nötter att knäcka för att allt ska fungera optimalt. Det var perfekt för en problemlösare som jag själv. Skulle du rekommendera andra att testa på passersystem-utveckling som yrke? Ja, det skulle jag verkligen göra. Särskilt om man, som nämndes ovan, gillar utmaningar som programmerare. Jag kan också tänka mig att passersystem är roliga att arbeta med även för andra yrkesgrupper. Till exempel design. Vårt designteam var riktigt vassa och alltid väldigt kul att jobba med. Vi kompletterade varandra oerhört bra, i alla fall så som jag såg det från min sida. Fler frågor om passersystem? Ställ dem!

Detta inlägg är ungefär 3 veckor försenat. För detta ber jag ödmjukast om ursäkt och ska försöka undvika att skylla på yttre faktorer. Ibland är det svårt att få livspusslet att gå ihop. Många av er kommer att förstå vad jag menar och ursäkta mig för detta. Till resten av er upprepar jag: Förlåt mig. Så, med detta sagt. Nu är det dags för min summering av tiden med online dating. Det var alltså detta som jag, i den bästa av världar, hade skrivit redan för några veckor sedan. Nu blev det inte så men här är jag nu. Fördelarna med online dating, så som jag ser det, är många. Nu ska jag rabbla dem rakt upp och ner: Självförtroende Nu tänker vissa av er: Vänta här nu, självförtroende kan ju se ut på olika sätt. Vad menas egentligen med att online dating höjer självförtroendet? Man kan väl säga som så att det höjer ungefär alla delar av det. I alla fall för mig. Sedan jag började syssla med online dating har jag alltså fått bättre självförtroende gällande såväl utseende som min sociala förmåga. Jag känner mig tryggare i mig själv. Jag känner att jag, i mitt sanna jag, kan vara attraktiv på olika sätt. Vissa personer finner mig intressant och fin. Detta kanske låter banalt för många andra men för mig har det varit revolutionerande. Socialt Ja, det går ju inte att tala om online dating utan att nämna den rent sociala aspekten. Jag tänker då på det faktum att det hela faktiskt går ut på att man ska träffa folk. Man ska bli tjenis med lite nya människor. Vissa kanske man dejtar i ordets rätta bemärkelse. Andra kanske man bara umgås med och blir vän med tillslut. Alldeles oavsett vad det mynnar ut i så är det en bra aspekt av att syssla med online dating. Detta är jag helt övertygad om och det går upp för mig mer och mer ju längre tiden går. Att kasta sig ut Jag är en person som då och då behöver en spark i baken. Detta har online dating bidragit till i mitt liv. Jag har fått en skjuts ut genom dörren. Nu besöker jag barer, restauranger, teatrar, biografer och mycket mer. Allt, eller i alla fall delvis, tack vare att jag börjat ägna mig åt online dating. Jag är övertygad om att det finns många fler fördelar. Hjälp mig gärna att precisera dem!

Låt oss återgå till temat från förra veckan. För er som missade inlägget kommer här en re-cap av det kortare slaget: Det finns säkerligen ingen av er som missat att vi låtit bygga vårt drömhus. Den som ritat huset är en arkitekt i Stockholm som vi hade hört gott om och som vi valde att anlita. Förra veckan berättade jag just hur detta gick till. Så om ni är nyfikna på att veta hur vi tog beslutet att paxa just denne arkitekt i Stockholm – och varför – ja, då ska ni gå tillbaka till förra veckans inlägg och konsumera text. Nu tänker jag att vi ska lämna denna del av vår bekantskap med arkitekten i Stockholm bakom oss. Jag vill istället fokusera på det samarbete vi hade, och just vad det var som gjorde det så bra enligt min mening. För det var nämligen så att jag hade haft att göra med arkitekter i Stockholm förut. Min erfarenhet är genomgående god, men detta var något extra. Det kändes verkligen som att man blev en inkluderad del i hans liv på något vis, och vice versa. Det var fantastiskt faktiskt.  Så, efter vårt första möte lät vi det gå ungefär 2 veckor innan vi bestämde oss. Han blev oerhört glad när vi ringde upp eftersom han såg detta som ett otroligt roligt projekt att vara en del av. Jag antar att det är så när man är arkitekt i Stockholm. Vissa projekt är roligare än andra. Så känner jag förstås att det är för mig som revisor också. Utan några jämförelser i övrigt om att vara arkitekt i Stockholm. Vi hade konstant korrespondens. Han kunde maila oss ungefär när som helst på dygnet med nya förslag på detaljer i huset. Han kollade vad vi gillade och vad vi inte gillade så mycket. Vi bollade idéer fram och tillbaka hela tiden och han gick alltid att nå. Faktum är att han tycktes oerhört glad för att vi hörde av oss, vår käre arkitekt i Stockholm. ”Ett nära samarbete kräver frekvent kommunikation” sa han. Det var fint att få känna från början. Jag hinner tyvärr inte komma längre i beskrivningen av samarbetet med arkitekten i Stockholm denna vecka. Jag lovar dock att återkomma snart igen. Till dess: Ställ era frågor i kommentarsfältet!

Länge leve mitt team och jag. Idag kommer jag att rikta full fokus mot mina arbetskamrater när jag arbetade med byggnadsställningar i Stockholm. Det var bannemej tider det. Tider jag dessutom inte berättar om för er särskilt ofta. Om ens någonsin? Jo, visst börjar jag bli lite till åren så minnet om vad jag skrivit om sviker ibland. Må så vara, man mår inte dåligt av att upprepa sig då och då, eller hur? Så, jag var alltså i Stockholm och sysslade med byggnadsställningar för över 30 år sedan nu. Det är skrämmande hur fort tiden går, tycker ni inte? När jag var i Stockholm och byggde och monterade byggnadsställningar var jag knappa 40 år. Det kändes som att hela livet låg framför mig. Det gjorde det kanske också. Jag visste väl på något sätt att byggnadsställningar och Stockholm inte skulle vara för evigt. Nej, jag ville ut i skog och mark och testa saker. Jag ville bo där jag kunde andas, vandra och tänka fritt. Det gick inte när man bodde i centrala Stockholm och sysslade med byggnadsställningar, tyvärr. Däremot så är jag väldigt nöjd med allt som denna tid gav mig. Jag är övertygad om att det var detta jobb – med byggnadsställningar och i en av Stockholms finaste delar – som fick mig att känna en större tillhörighet till livet. Förstår ni någotsånär vad jag menar när jag säger det? Det är flummigt men så får det vara ibland. Jag kom att träffa på nya människor när jag flyttade till Stockholm för att syssla med byggnadsställningar. Människor jag aldrig i mitt liv trott att jag skulle möta. Olika bakgrunder, erfarenheter, kön och inställningar till livet hade vi. Vi kom från öst och väst, från höger och vänster, och vi förenades i en lagkänsla som var starkare än allt jag nånsin känt. Jag kan med handen på hjärtat säga att jag aldrig känt så stark lagkänsla som när jag arbetade med byggnadsställningar i Stockholm. Vem har vi detta att tacka för? Jo, ingen annan än oss själva. Från den yngste till den äldste, från chef till ”golvet”. När vi monterade byggnadsställningar i Stockholm så gjorde vi det som ett lag. Detta bidrog till två saker: 1) Att vi blev den bästa firman i hela regionen på just det vi gjorde. 2) Att vi blev ett sammansvetsat gäng där alla hade varandras rygg vad som än hände. Vill ni veta mer om mina år inom byggnadsställningar i Stockholm. Ställ era frågor i kommentarsfältet!

Ta Vilken otrolig detalj fälgar är på ett fordon. Jag tar faktiskt tillbaka det där direkt. Jag korrigerar mig och säger; vilken otrolig detalj fälgar kan vara på ett fordon. För om vi ska vara ärliga för en sekund. Hur många fälgar är egentligen snygga? Jag menar, ni har säkerligen alla sett vackra sådana. Ni vet, såna fälgar som höjer hela upplevelsen av bilen de sitter på. Som gör att man känner en känsla av lyx, en känsla som är lika verklig som trötthet eller hunger, längs hela ryggraden. Den känslan får jag av vissa fälgar, men det är inte många. Varför är det inte ofta jag får känna den här känslan då? Är det kanske så att jag är ganska kräsen vad gäller fälgar? Det kanske bara är vissa som duger? Så, mina vänner, är inte fallet. Jag kan uppskatta fälgar av många olika slag i många olika prisklasser. Den gemensamma nämnaren är dock att det ska finnas kvalitet. Det ska vara genomtänkt. Rätt fälg på rätt bil. Rätt färger och så vidare. Ni förstår säkert. Jag tror att det finns ett utbrett icke-intresse för fälgar. ”Vadå då? Kan det inte få vara så? Varför ska du bry dig?” tänker säkert vissa av er när jag säger detta. Det är just det. Jag tror att många fler än man kan tro bryr sig om fälgar. De vet bara inte om det än. Detta grundas nämligen i hur det var för mig själv. Det är sant. En gång i tiden var jag helt ointresserad av fälgar. Jag brydde mig enbart om vad som fanns under motorhuven eller möjligen vilken färgton bilen hade. Allt annat var sekundärt, särskilt fälgarna. Sedan var jag på en bilmässa i Polen och såg bilar som var specialiserade på just fälgar. Eller ja, deras ägare var entusiaster så hela den delen av mässan ägnades åt fälgar. Jag var nog där 50% av tiden och pratade med olika personer om hur man kunde tänka. Man kan lugnt säga att jag var ”hooked” direkt. Sedan dess har det bara varit fälgar som gäller för mig. Jag byter nog ut mina åtminstone 5 gånger om året. Nya fälgar varje årstid och två olika när det är som lerigast ute. Jag tycker att de olika som jag byter mellan gör att min bil, min älskade Mazda, får ett helt nytt utseende av de byten jag gör. Vill ni se bilder på mina fälgar? Om detta intresse finns får ni gärna höra av er. OK?!